Det har blivit svårare att jobba som fotograf. I vårt allt bredare mediesamhälle kan en bild utnyttjas på så många olika sätt. Människor känner sig hotade och säger ofta nej. Man värnar sin personliga integritet, lika mycket som staten värnar den åt oss, med FRA, kameraövervakning och skärpta lagar.

Att fånga en person helt oförställd på bild är nästan omöjligt, så fort man går utanför kretsen av nära och kära.
Än så länge har vi i Sverige ett undantag i personuppgiftslagen, som gör det möjligt för journalister och konstnärer att publicera bilder av okända människor. Sen en ny lag mot kränkande fotografering infördes sommaren 2013 har dock gränsen blivit luddigare: det är inte längre endast den publicerande redaktörens ansvar, utan även fotografens, att bedöma huruvida en situation är kränkande i fotograferingsögonblicket. Lagen gäller när man fotograferar utan tillstånd från den avbildade, utan den avbildades vetskap om att hen blir fotograferad, och bara när den avbildade befinner sig i de privata utrymmen som bestämmelsen avser; såsom toaletter, omklädningsrum eller privatbostäder. Projektet Ser dig se mig påverkas alltså inte, då det är fotograferat på en allmän plats.

I projektet Ser dig se mig använder fotografen sig av ett så kallat konfrontationsglas, där de förbipasserande ser sin egen spegelbild utan att veta att de blir fotograferade från insidan. På så sätt fångas blickar som möter sig själva, och som blir ärligare än man någonsin skulle få om kameran syntes.

Moa Karlberg vill undersöka hur betraktare reagerar på fotografierna beroende på i vilka sammanhang, och hur, de presenteras.

Ser dig se mig blev hösten 2009 nominerat till Scanpix stora fotopris, och vann klassen Årets porträttberättelse i Årets bild 2010.

Utställningen fins i nuläget endast i digital form och innehåller upp till 30 bilder.